Debatten om debatten

Just för att undvika det som så många skriver om, prat bakom ryggen, hemliga möten, inofficiella ledare osv osv tror jag på ett öppet, rakt och obeslöjat språk både i talad och skriven debatt.

Tro mig, jag har själv varit utsatt för förtal och hemliga konspirationer när jag för många år sedan avsattes som Ak ordförande i min hemkommun. Trots att jag uppmanades att kliva av självmant stod jag kvar och drev det till sluten omröstning där mina motståndare då blev tvungna att kliva upp i talarstolen och tala om varför dom inte ville ha mig.

Det tyckte jag var bra, inte att jag avsattes men att det bedrevs en öppen debatt i detta fall i en personfråga. Att jag ifrågasattes var också bra, tyvärr hände det så mycket bakom slutna dörrar och bakom min rygg ändå.

Denna erfarenhet och mina år som fullmäktigeledamot leder mig till att ett hårt debattklimat i sak med en och annan gliring som livar upp och hettar upp debatten ioch är stimulerande, vad som retat mig är att vissa tar det personligt, och här på S-bloggar dräller det av ”låtsaskränkta” sossar, bedrövligt.

Jag har aldrig uttryckt mig förklenande om personerna i sig men däremot om deras åsikter och det måste man kunna skilja åt.
Jag hade en moderat motståndare i fullmäktige som jag hade många och hårda debatter mot där ordvalet här kan betraktas som lätt bris i jämförelse, men som jag personligen inte har något emot och faktiskt till och med umgicks med på några privata fester.

Måste hylla Bengt som sätter finget på den ömma punkten efter Cattis otroligt självömkande och tårdrypande inlägg.
"Vad är det för trams. Om socialdemokratiskt tankegods blir svårt att skilja från borgerligt sådant blir det nog svårt att vinna ytterligare stöd för socialdemokratin. Och det är i högsta grad befogat att diskutera vilken väg socialdemokratin ska gå.Avbeställa gråterskorna och kom igen i sakdebatten.http://www.s-info.se/silfverstrand"

"Under alla omständigheter kommer vi inte att vinna några nya väljare med akademiskt finlir och det allmänna gnäll som ovanstående blogginlägg initierat.Kom igen i sakfrågorna. Det finns en uppsjö sådana att diskutera."

Och återigen, denna artikel med konkreta förslag. bemöts bara med känslomässigt bedrövliga motargument om att det är borgerlig politik, inte någonstans tas sakdebatten upp, det är sådant som jag vill bekämpa, ha gärna åsikter men sluta med det patetiska ”jag känner inte igen partiet” vinkeln eller ”jag är riktig sosse” argumentet, för så biter jag, och det HÅRT!

Slutligen, när inte ens socialdemokratiska ledardebattörer klarar av att hantera förslag på ”assymetrisk” politik (Stig Björn Ljunggrens benämning), utan tar alla förslag som handlar om särskild storstadspolitik som ett hot istället för en komplettering till vår politik, ja då förstår jag varför vi har inre spänningar i partiet.

”Vi behöver ingen specifik ”storstadspolitik” i första hand utan en hållbar politik för framtiden. Och framför allt inte mer splittring utan mer sammanhållning.”

Varför skulle en speciell storstadspolitik vara splittring??